Kitabı oxu: «Euripides' Elektra»
Euripides
Euripides' Elektra
Utgiven av Good Press, 2022
EAN 4064066417314
Innehållsförteckning
ELEKTRA.
PERSONERNE
BONDEN.
ELEKTRA.
Innehållsförteckning
PERSONERNE:
Innehållsförteckning
BONDEN.
ELEKTRA.
ORESTES.
PYLADES, stum.
KLYTAIMNESTRA.
KHOREN.
GUBBEN.
SÄNDEBUDET.
DIOSKURERNE.
BONDEN.
Innehållsförteckning
O, gamle Argosland, och du, Inachosflod,
Dän fordom på ettusen skepp i härnad drog
Mot Troerlandet Agamemnon, konungen;
Och se'n han nedgjort herrskarn uti Ilios,
Drott Priamos; och tagit stolta staden in, 5
Till samma Argos återkom, uppställande
I höga templen fiendernas bytesskatt!
Der gick nog allting väl; men hemma i sin borg
Han föll för Klytaimnestras, egen makas, svek,
Och för Aigisthos', sonens af Thyestes, hand. 10
Så Tantalos' urgamla spira lemnande,
Han dog, och nu Aigisthos konung är härstäds,
Och har till maka dottren utaf Tyndareus.
Af dem, han lemnade, när han till Troia for,
Sonen Orestes, och ungtärnan Elektra, 15
Af dessa bortstal fadrens gamle vårdare
Orestes, som Aigisthos hade dräpa tänkt,
Och gaf åt Strophios, att fostras i Phokensers land,
Men i sin faders boning blef Elektra qvar,
Och henne strax, såsrnart hon blifvit mogen mö, 20
Begärde uti Hellas' land de förste män.
Af fruktan, att en son hon skulle föda fram
Till Agamemnons hämnare, i borgen höll
Aigisthos henne, och åt friaren ej gaf,
Nu då det mellertid var mycken fara vardt, 25
Att åt ättboren man hon hemligt födde barn,
Beslöt han dräpa henne; gryma modren dock
Sin dotter räddade utur Aigisthos' våld.
Ty för sin makes dråp ett svepskäl hade hon,
Men fruktade, att hatad bli för barnets mord. 30
Och efter detta stemplade Aigisthos nu
Sålunda: ho som dräpte Agamemnons son,
Som rymmt ur landet, skulle derför bli betald.
Elektra deremot bortskänkte han åt mig
Till maka; mig, som från de Mykenaiers ätt 35
Härstammar, och i sådan hänsigt icke blygs.
Ty glansrik genom börden, jag på egendom
Är arm: och Fattigdom föröder Adelskap; Så att han ringa fruktan bar för ringa man. Men om en man med värdighet Elektra fått, 40 Förgäten hämd åt Agamemnons dräp helt visst En sådan väckt, ock gett Aigisthos rättvist straff. Ock har jag aldrig hennes bädd — det vet Kypris — Oskära vågat; och för mig hon jungfru är. Förty jag blygs, att rik mans dotter, som jag fått, 45 I sådant kränka, hvartill jag är oförtjent. Och honom, som i folkets mund min svåger nämns, Stackars Orestes, ömkar jag, om, hem anländ, Han måste skåda systrens bröllop olyksfullt. Men skulle någon säga, att en narr jag är, 50 Som fått ung Jungfru i gemak, och nalkas ej, Han vete, att med lätta sinnens alnmått han Det rätta mäter, och är just en sådan sjelf.
ELEKTRA.
Kolsvarta natt, de gyllne stjernors fostreraka,
I hvilken, detta embar på mitt hufvud stäldt, 55
Till vattenkällan jag mig hän begifver nu,
Visst icke störtad än i sådan uselhet,
Men för att visa gudarna Aigisthos' brott,
Och upp mot ethern sända suckar till min far!
Förty nidqvinnan, Tyndaridskan, moder min, 60
Att smickra bolarn, stötte mig utur vår borg;
Och sedan åt Aigisthos andra barn hon födt,
Tillöfverlopps Orestes räknar hon och mig.
BONDEN.
För min skull, hvi, osälla, gör du dig besvär
Med slikt bestyr, du försteligt uppfostrade. 65
Och hvi afstår du ej, då jag dig ber derom?
ELEKTRA.
Jag skattar dig jemlik med gudarna, som vän;
Ty i min nöd du icke har missaktat mig.
Skön är för dödliga den lott, att räddaren
Uti olyckan finna, som jag funnit dig. 70
Jag derför bör, ock oombedd, hvad jag förmår,
Din börda lätta, att du henne bära kan,
Samt dela arbete med dig. Du har dock nog
Bestyr derute. Inomhus det är min pligt,
Att allt omsköta. Ljuft för arbetskarlen är, 75 Från gärdet hemländ, att god ordning möta få.
BONDEN.
Gå bara, om dig lyster; ty ej långt ifrån
Vårt pörte källan är; men jag, då dager blir,
Till åkern drifver oxarna, och sår min teg.
Lat vu'en ingen, fast han Gud på tungan bär, 80 Förutan arbete, sitt uppehälle fick.
ORESTES.
Min Pylades, dig ibland menskor skattar jag
I vänskap och i trohet främst, och redlighet!
Du är den ende, som Orestes älskat har,
Mig, stackars man, utaf Aigisthos grymt förföljd, 85
Som gaf min far sin bane, af förderflig mor
Biträdd, ifrån orakelguden kommer jag
Till Argoslandet, så att ingen vet derom,
I mening, att med mord umgälla mördarne.
Min faders graf besökte jag, förlidne natt, 90
Och gjöt en tår, och offrade en lock derpå.
Och slagtade ett lamm, hvars blod jag rinna lät
I hemlighet, att intet vet våldsherrskaren.
Dock inom stadens mur min fot ej sätter jag;
Men tveksam mellan tvenne dåd jag kommit hit 95
Till landets gränser: för att genast vandra bort
Åt annan ort, om spejarn sett mig, sökande
Min syster åter; — ty man säger, att förmäld
Hon fäst sitt bo, och icke mera jungfru är; —
Att råka henne, och till min deltagerska 100
I hämden få, och forska hvad bak muren hörs.
Alltså — ty Eos höjer ren sin stråleblick —
Från denna stig vi vika må på annan stråt.
Ty någon plogkarl, eller någon piga tör
Väl visa sig, af hvilken vi utforska må, 105
Om syster min har fäst sitt bo i denna trakt.
Dock der jag varsnar någon ibland tärnorna,
Som ifrån källan bär på klippta hufvudet
Ett embar; sittom derför här och spörjom åt
Hos tjensteqvinnan, om vi någon kunskap få, 110
Min Pylades, i sak, hvarför vi kommit hit.
ELEKTRA.
Stig hurtigt på! nu är hög tid; Stroph. O skynda, skynda dig, gråtande, framåt! Ve mig, ve mig! Agamemnons egen dotter 115 Är jag, och mig födde Klytaimnestra, Skräcklig dotter af Tyndareus. Jag kallas den olyckssälla Elektra af medborgsmän. Ve, ve, de tryckande hjerteqval, 120 O far, och mitt gryma lif! Du redan i underjord Hvilar, af egen maka dräpt, Och Aigisthos, o Agamemnon. Välan, stämm upp din sorgelåt, 125 Och väck mångtåriga fröjden! — — — — — — — — — — Stig hurtigt på! nu är hög tid; O skynda, skynda dig, gråtande, framåt! Ve mig, ve mig! I hvilken stad, och i hvilket hus, 130 O stackars min broder, tjenar du, I fadrens salar lemnande, Vid bittraste olyckslott, Beklagliga systren qvar? Måtte du komma, i sådan nöd, 135 Mig arma till räddning, Zeus, o Zeus, Och hämnare af min faders Skändeligt gjutna blod, Ställande kosan till Argos' land! Men nu detta embar frän huf- 140 vudet lyftande, nattliga klageljud Jag till min fader vill höja upp. Dödsqvädet, o fader, en klagesång Epod. Jag sänder ditneder i suckar, Af hvilka jag alla dagar 145 Qväljs, och med naglarna Sönderklöser min hals, Och drabbar mitt klippta hufvud med handen, Allt för din död. Ve, ve, jag vill slita min lock! 150 Och liksom melodiska svanen I strömmande flodens bädd Påkallar sin älsklige far, Som i gillrets i svekliga garn Fann döden: så dig, olycklige 155 Fader, begråter jag, Som fick det aldrayttersta badet i Dödens ohyggliga bädd. Ve mig — ve, För bittra din mordyxas skull, fader, 160 För bittra din resas beslut från Ilios! Ej med ett prunkskärp mötte dig. Makan, och icke med blomsterkrans; Nej, med tveeggige svärdet hon Aigisthos i sorglig nidbragd halp, 165 Som hon hemligt tog i sitt läger.
